välkommen

Nu kommer det ett nytt inlägg i bulletinen (finns det ordet på svenska?). Inte bara för att vi har en ny årstid, utan delvis för att jag just nu har massor med fritid. I en hel vecka. Jag jobbar varannan vecka numera nämligen, och just den här veckan är jag som tur är ledig. Till sist är det också delvis för att jag precis läste lite i Fredrik Virtanens bloggbok. Någon riktig blogg läser jag egentligen inte nu, förutom Zandra Lundbergs på aftonbladet. Den är rolig och väldigt privat, vilket till stor del är varför den är rolig. Sen skriver Zandra förstås väldigt bra. Det gör Virtanen också, men det är få bloggar som fungerar i bokform. Martin Kellermans gör det iofs. Eller den gjorde i alla fall det den gången jag (faktiskt) sträckläste den.

 

Framtiden är annars ett rätt intressant begrepp eftersom det sägs inte ha uppfunnits förrän för tusen år sen eller nåt sånt. Innan dess tänkte man mest bara i cykler. Livscykler, årstider, månvarv och dagar. Det känns ändå lite mer harmoniskt att se på världen på det viset. Som det är nu springer livet fram efter en rät tidsaxel som dessutom kunde varit klart längre. Det är mycket man bör hinna med helt enkelt. Man måste förstås inte men det är lite som att gå på gröna lund och nöja sig med att prova på pilkastningen och kanske köpa en glass.

Inte minst ska man hinna med Civilization IV. Det här är ju vansinnigt bra.

Nu tycker jag det är dags för världen att sakta in lite. Känna lugnet så att säga. Det är ju så populärt att bara vara nuförtiden, men bara vara ska man bara vara under vissa tider på dygnet. Under andra tider ska man se problem som utmaningar, ha en vilja att utvecklas dynamiskt och allt möjligt annat strunt. Iaf om man läser jobbannonser. Så vill man ha mat på bordet får man vackert åtminstone ge sken av att man inställer sig i ledet. Så det är jag. 50% människa. 50% maskin. 100% cop. Nu blev jag lite paranoid för att ev framtida arbetsgivare kommer googla mitt ovanliga namn och hitta det här inlägget och därmed få för sig att jag är en lat jävel. Det är jag ju inte. Det är mer det att jag blir lite trött när jag läser HR-modeord som borde blivit omoderna redan när den första IT-bubblan sprack.

Jobbar gör jag också förresten numera. I gruvan. Det är ett trevligt ställe fast åtminstone i utgångspunkten bara ett gig för sommaren. Vad som händer sen visar sig. Men allt löser sig troligen till det bästa.

I övrigt har det alltså blivit sommar. Varmt är det. Och pollen nåt inåt helvete. Jag har till sist räknat ut att det troligen är därför jag blivit "förkyld" varje sommar dom senaste 5 åren när det är som allra varmast och trevligast. Så nu ska jag åka till apoteket och fråga nån snäll person hur man stävjar en allergi. Det hela känns fortfarande lite overkligt eftersom jag aldrig varit allergisk mot nånting tidigare. Allergier har alltid funnits på listan på sånt som inte drabbar mig, så just nu genomgår jag nåt i stil med det människor gör när dom inser sin egen dödlighet efter att ha råkat ut för nåt alldeles hemskt. Lyckligtvis tror jag dock inte att allt gräspollen kommer ta död på mig. Mer det att jag nyser och måste snyta mig.

Friskt väder betyder annars att farstutröskeln blir högre vad gäller utomhusmotion. Annars skulle jag löpträna varje dag, men färska rön säger att det är ohälsosamt att springa när man ser ut som mühlegg när man kommer in i värmen igen. Nä det om löpningen var lögn. Jag har väldigt svårt för att springa utan att ta tid, och då får man sällan mersmak när man stapplar in genom dörren några kilometer senare efter att ha haft ständig markkontakt under halvåret innan. Får väl ställa upp i broarna i sommar eller nåt så finns det ett lämpligt mål att sträva mot. Göra comeback efter 2 decennier sen den senaste "springtävlingen" runt forslunds hus på heden.

Det var ändå tider. Jag ville alltid förhandla upp antalet varv minns jag eftersom jag tyckte det var intressant med den taktiska aspekten i långdistanslopp, men taktiken slutade ändå alltid med att petrus ledde i 18 varv med mig som jag tyckte listigt lurpassande strax bakom, varefter jag dom 2 sista varven gjorde en hopplös långspurt i dödens som jag tror aldrig nånsin gick hem, utan vi gick jämt i mål i samma ordning efter ålder. Petrus först, jag tvåa, mårten 3a och erik (om han fullföljde) som siste man. Om kalle och simon var med antar jag att dom också ingick i nämnda ordning.

Nädå löpning jag vet inte. Innebandy kanske. Eller så köper jag ett sånt elchocksbälte och stannar kvar där jag är. Eller bara stannar kvar punkt. Just nu är det iaf -23.

Helgen har förflutit till belåtelse med en sväng på statt och ikväll syskonhäng med den yngre systern. Annat som hänt är att ännu en spindelled på audin pajat vilket visade sig på ombesiktningen. Snart helt ny framvagn med andra ord.

Just nu sitter jag och funderar på att äta kexchoklad vilka jag köpte igår. 4st. För 20 kr. Som jag glömt att jag hade köpt tills nu. Egentligen borde man gömma undan minst två av dom på underliga ställen och sen försöka glömma bort det för att bädda för kicken man får när man hittar saker (godis) som man inte visste att man har.

Andra saker jag köpt är 2 sladdar från kjell och kompani som återigen kommer att möjliggöra att jag somnar till föreläsningar på kvällen utan att behöva dra med mig datorn till sovrummet. De gamla sladdarna nöttes ut helt enkelt. Efter ett tag blev man tvungen att lägga dom i en särskilt utformad kringla som jag efter en del experimenterande kommit fram till var det enda sättet för att ljudet inte skulle försvinna på vägen. Men till slut dög inte ens kringlan och nu sitter jag här med splitter nya kablar som man om man så vill kan lägga helt rakt. Det känns lyxigt. Det enda olyxiga med att ha datorn i ett annat rum än man själv befinner sig är bara att man inte kan trycka på play och paus, eller ändra det man för tillfället lyssnar på. Möjligen skulle jag kunna installera ett sånt röstprogram som känner igen ord och kommendera datorn från rum till rum. Det eller en fjärrkontroll. Det och andra frågor blir ett projekt för 2011, men just nu är jag fantastiskt glad över att i alla fall ha sladden.

Ärligt talat,

Matteus Johansson

inte så lustigt men lite.

slog på en lampa nyss. då gick en säkring. visst var det konstigt. men med tanke på att elen i väggarna har visat sig vara felmärkta och allmänt ogrediga är det egentligen ingen överraskning. förmodligen har min lägenhet sitt eget magnetfält. det skulle förklara de röda linjer som numera alltid ligger i bakgrunden på tvn. och mitt statiska hår.

på tal om elektronik och saker jag tidigare nämnt är flippret nu sålt. skönt var det att bli av med. det lämnade dock ett tomrum efter sig som mer än tidigare påminner om hur rummet, alltså väggarna, egentligen ser ut. gula. men gult är egentligen inte så illa. det är ombonat. och har man ombonat kan man komma undan med väldigt mycket annat i ett rum. tror jag.