previously on days of our lives
Nu är jag här igen. Så jag passar på att hälsa åt alla jag känner, och mina eventuella efterlevande om det skulle vara så att någon släktforskare läser det här om 200 år. Den tanken svindlar ju lite. Men mest troligt kommer det inte att hända, mest eftersom tjugotvåhundringarna förstås lever i ett post-apokalyptiskt scenario, och internet har gått åt skogen för länge sen. Möjligen finns det spår av nätet kvar, men mest för rika och onda människor och kanske nån hackare. Gemene man får gå omkring bland fjorton miljarder förkolnade statusuppdateringar i det som en gång var facebooks gigantiska serverhall i Luleå.
Gemene man får vada runt bland fjorton miljarder söndervittrade statusuppdateringar i det som en
gång var facebooks gigantiska serverhall i Luleå.
Så det blir ju trist. Sen kan jag förstås också passa på att be om ursäkt för det här med att vi sabbade miljön rätt rejält här runt 2000-talet, men att det inte fanns så mycket som jag som enskild individ kunde göra.
Det är väl det, mest. Om ni behöver försvara er mot mutanter så finns det en kasse med träsvärd nergrävd ovanför verkstadsgården i sandfors som jag och lunken förberedde redan 1987 för eventuella attacker utifrån. Annars får ni ha det så bra och komma ihåg att rista in en statusuppdatering då och då i berget.
Kommentarer
Postat av: David
Hade glömt träsvärden. Skönt att veta att dom finns kvar, fast det är klart, man skulle nog få gräva upp ett par kubikmeter innan man hittade dom...
Postat av: Matteus
Japp dom ligger nog ett par sedimentlager ner, men som sagt så länge dom finns kvar vet man att man inte blir helt ställd.
Trackback
