välkommen

vinner hinduismen *applåd*.. varför läser jag den här boken kan man undra men den ingick så att säga i en paketlösning med annat som är bra mycket roligare. Eller det här är inte ointressant heller egentligen men det är obegripligt och det är inte bra när jag måste skriva nåt om det om en vecka.

I sverige luras man lätt att tro att alla sydasiatiska läroförgreningar har något klokt och genuint över sig. Gammalt och vist. Sådär soft spirituellt. Men jag ska berätta hur det egentligen ligger till. Eller det kan jag inte för jag får inte grepp om det här men en typisk gud gråter varje morgon och det är av det det blir dagg. Sen använder den ett av sina tre huvuden att förråda de andra huvudena och det är av det det finns ondska. Sandstranden nere vid sjön är gudens nagelband och om man inte offrar två kilo ris vid solnedgången blir den arg och äter upp sin kompis solguden och då blir det aldrig mer dag.. Och sådär fortsätter det.
Den har också fyra armar och avbildas ofta med en säl, en klarinett, en lotusblomma och ett lakritstroll i vardera hand som symboliserar... ja hur ska man minnas det.
Nu kanske vän av ordning påpekar att det inte alls är alla hinduer som tror att sådana berättelser stämmer bokstavligen, och att gudaläran bara är en liten del av hinduismen. men det spelar egentligen ingen roll. För någon har kommit på det och nu måste jag lära mig det, till nästa torsdag.