Å nej, en dikt
Ni kanske känner igen det. Man klickar runt bland några bloggar. Plötsligt uppenbarar sig ett inlägg med meningarna staplade på varann under en titel som "Vintermorgon" eller "Kärleksnatt" eller nåt annat diktigt.
Det är lite jobbigt alltså. Som att se första uttagningen i idol. Om det går åt helvete så är det så in i märgen pinsamt på nåt sätt. T.o.m. för den som bara ser på. Ibland går det ju bra förstås och ibland sjukt bra vilket såklart är imponerande, men det är inte det det handlar om.
Istället handlar det om de gånger någon blatant våldfört sig på det skrivna språket. Affischerat sitt futtiga inre liv med svulstiga termer om kärlek och krossat glas.
Nu kan man kanske tro att jag bara är avundsjuk för att jag inte själv har fallenhet för sådan lyrik (eller annan lyrik). Men även om det är sant, så finns det få saker som så ögonblickligen kan få det att vända sig i magen som en samling illa utvalda sonetter*.
*Hela det här inlägget var förresten en ursäkt att få använda ordet sonetter.
