välkommen

Häromsistens när jag hade varit och fiskat i stugan åkte vi genom storkågeträsk påväg hem. Det är ju spännande med såna ställen. Dom finns i bakhuvudet från när man var liten och om man numera far förbi så känns det som att åka 20 år bakåt i tiden eller genom Saltkråkan. Som en kuliss från en film där man skulle kunna se sig själv hoppa fram bakom en sten med en vattenpistol eller en halvmeterhög crossmotorcykel.
Men nu är det alltså på riktigt. Husen går att gå in i och i en del syns människor , helt ovetande om att allt varit fullständigt meningslöst då jag inte varit där på flera år. Om en gren bryts av och faller från ett träd i skogen men jag inte ser det...

Tar mig för pannan i bilen, blundar krampaktigt och höjer pretentionerna..