svenskar och svenskhet
Ombesiktade bilen idag sådär obokat så jag körde bara dit. Och självklart anlände jag exakt när dom tog sin eftermiddags halvtimmes fikarast. Vilket demonstrerade sig genom att displayen som visar vilka bilar som är i tur slocknade.
Trodde först att deras datasystem pajat så jag lutade mig tillbaka lite och gottade mig över hur långsamma vi svenskar är på att agera i såna här lägen och hur vi alltid väntar på att nån annan ska göra nåt höhö. Jag tänkte då fan inte göra nåt för jag hade stått på tomgång i nästan 10 minuter och satt i en numera rätt behaglig kupe och lyssnade på filip och fredriks "två nötcreme och en moviebox" på ipoden. Så jag såg det hela som ett socialt experiment istället och tog t.o.m. bilden ovan ifall andan skulle komma på att skriva några knivskarpa rader om fenomenet, medan filip räknade upp favoritefterrätter från när dom var barn.
Mina favoritefterrätter var förresten i nämnd ordning.
1. Kladdkaka. Det här åt vi bara och alltid när vi var i fjällen. Kanske därför det var så spännande.
2. Glass med köpt kolasås
3. Glasstårta
4. Farmors chokladkräm
5. Glasspinnar från glassbilen
6. Tårta
7. Nyponsoppa med köpta mandelbiskvier det här åt jag bara en enda gång under min barndom och det var när vi var i fjällen med mammas kör. Jag minns det dock som fruktansvärt gott.
8. Fruktsallad.
9. Fruktcocktail. (den här kanske förtjänar sista platsen men den har jag valt att viga åt nedan nämnd rätt som ett statement över hur otacksam mot mamma man ändå var som barn.
10. Pajer.
lång historia kort. 3 minuter senare eftersom ingen kommit ut ur bilprovningen och undrat varför ingen körde in (utom en som såg ut att besiktiga (heter det besikta eller besiktiga?!) en buss) kom jag tillslut på som troligen sista person (förutom en gubbe två bilar till höger om mig, eller så var han bara vansinnigt stressad) i kön att även besiktningskontrollanter förmodligen fikar och fikar i grupp. Slutet gott hursomhelst så nu slipper jag dit igen på ett år.
Trodde först att deras datasystem pajat så jag lutade mig tillbaka lite och gottade mig över hur långsamma vi svenskar är på att agera i såna här lägen och hur vi alltid väntar på att nån annan ska göra nåt höhö. Jag tänkte då fan inte göra nåt för jag hade stått på tomgång i nästan 10 minuter och satt i en numera rätt behaglig kupe och lyssnade på filip och fredriks "två nötcreme och en moviebox" på ipoden. Så jag såg det hela som ett socialt experiment istället och tog t.o.m. bilden ovan ifall andan skulle komma på att skriva några knivskarpa rader om fenomenet, medan filip räknade upp favoritefterrätter från när dom var barn.
Mina favoritefterrätter var förresten i nämnd ordning.
1. Kladdkaka. Det här åt vi bara och alltid när vi var i fjällen. Kanske därför det var så spännande.
2. Glass med köpt kolasås
3. Glasstårta
4. Farmors chokladkräm
5. Glasspinnar från glassbilen
6. Tårta
7. Nyponsoppa med köpta mandelbiskvier det här åt jag bara en enda gång under min barndom och det var när vi var i fjällen med mammas kör. Jag minns det dock som fruktansvärt gott.
8. Fruktsallad.
9. Fruktcocktail. (den här kanske förtjänar sista platsen men den har jag valt att viga åt nedan nämnd rätt som ett statement över hur otacksam mot mamma man ändå var som barn.
10. Pajer.
lång historia kort. 3 minuter senare eftersom ingen kommit ut ur bilprovningen och undrat varför ingen körde in (utom en som såg ut att besiktiga (heter det besikta eller besiktiga?!) en buss) kom jag tillslut på som troligen sista person (förutom en gubbe två bilar till höger om mig, eller så var han bara vansinnigt stressad) i kön att även besiktningskontrollanter förmodligen fikar och fikar i grupp. Slutet gott hursomhelst så nu slipper jag dit igen på ett år.
Kommentarer
Trackback
